LEDARE (LIBERO 3-4 / 2006)
I väntan på polisledningens svar
Senast lördagen den 9 september 2006 borde fler finländare ha vaknat upp till insikten att polisen är en politisk aktör.
Jag har en strak känsla av att många människor inte tidigare uppfattat polisen som en tydligt politisk aktör. Nionde september klargör situationen avsevärt. Att med en massiv blockad stoppa en demonstration och i samma veva stänga in och gripa hundratals förbipasserande hör definitivt inte till vardagen i ett land som kallar sig en demokratisk republik. Det är inrikesminister Kari Rajamäki som i slutändan bär det politiska ansvaret för det skedda.
Polisens agerande utanför konstmuséet Kiasma och den partiella blockaden av Mannerheimvägen är synnerligen oroväckande. Samtidigt har det varit hoppingivande att följa med den medborgerliga diskussionen efter polisoperationen.
För det första är det oroväckande att polisen stoppar en politisk sammankomst som sammankallats i enlighet ned regelboken. För det andra är det oroväckande at polisens representanter dagarna före demonstrationen den nionde september går ut i pressen med att ungdomarna borde hålla sig borta från Helsingfors centrum.” Låt dig inte uppviglas av andra. Kom inte för att i fyllan slåss till Helsingfors centrum. Du kan komma att lida i hela ditt liv av det som eventuellt kan bli kravaller under veckoslutet” (IS 8.9.2006). I samma artikel säger Helsingfors biträdande polischef Jari Liukku: ”Ungdom, förstör inte ditt liv!”
För det tredje är poliskommendör Jukka Riikonens ovanligt politiska utlåtanden om ”innehållet i Rundradions många kravallintervjuer” bekymmersam läsning. ”Det är verkligen märkligt att Rundradion så beskrev så tendentiöst om händelserna utanför Kiasma, att de kritiserade polisen så starkt – samtidigt som Rundradion ber oss om ökade säkerhetsarrangemang i samband med Schlagerfestivalen som ordnas i Helsingfors nästa vår” (IS 15.9.2006).
Så till de goda nyheterna. Med tanke på den politiska diskussionen om nionde september har de så kallade vanliga medborgarnas roll varit oerhört viktig. Många människor hade för första gången att skaffa med livs levande kravallpoliser. När den vanliga mannen på gatan säger på TV att ”det var förödmjukande att försättas i blockaden, och varför tvingades en del av de gripna urinera på polisbussens golv?”, är det här av stor vikt för den samhälleliga diskussionen. Polisen är inte alltid den trevliga fabon i gathörnet.
Också alla de fotografier och videoupptagningar som folk tog vid Kiasma har haft stor genomslagskraft sedan de distribuerats till alternativsajterna på internet och etablerade sidor som youtube.com.
Tommi Hoikkala, ungdomsforskare och medborgarvittne skriver i sin blogg om den offentliga diskussionen efter Smash Asem: Den massmedieagenda som lyfter upp dramatiska händelser på en piedestal lockar journalisterna till händelserna – där står också många privatpersoner och dokumenterar allting och lägger det bums ut på nätet. Kanske vi inte är så underlydande sen heller.”
Av central betydelse är också att flera tidningar ifrågasatte polisens agerande. Polisledningen måste svara på frågor om det var nödvändigt att stoppa demonstrationen med en sådan pompös och provocerande operation? Var det nödvändigt att stänga in hundratals förbipasserande i polisens järnring?
Med tanke på våra medborgerliga rättigheter och hur väl de förverkligas är det också glädjande att riksdagens justitieombudsman har bett polisen om en utredning gällande gripandet av förbipasserande. Dataombudsmannen vill i sin tur veta vad polisen tänkt göra med de personuppgifter som samlade en masse utanför Kiasma. Också journalistförbundet vill veta varför journalister och fotografer greps och varför pressens arbete försvårades i samband med demonstrationen.
Vänsterförbundets partistyrelse krävde kort efter Smash Asem – demonstrationen en utredning om polisen agerade mot de grundlagsenliga rättigheterna när de stoppade demonstrationen. Också Vänsterunga och Unga gröna och studerade krävde att polisens operation ska utredas. Det stora spektaklet utanför Kiasma, ledde till en viktig politisk diskussion. Hittills har spektaklet för övrigt välsignats med polisledningens fulla stöd.
Varför hade polisledningen egentligen skickat sådana massiva förstärkningar till Kiasma? JO, i förväg hade en grupp anarkister delat ut flygblad där man hotade med lite kaos. Efteråt hittade polisen en handfull järnstänger på platsen. Om dessa järnstänger lämnas hemma i framtiden, har man de facto fråntagit polisen de sista skälen till att kringgå mänskliga rättigheter och yttrandefrihet under förevändningen att de prioriterar skyddandet av egendom.
Marcus Floman
Lue suomenkielinen pääkirjoitus